VM 2023 ur ett FCR-perspektiv

Ännu en bronsmedalj för Sverige, storpublik på alla arenor och miljarder TV-tittare runt om i världen. VM i Australien och Nya Zeeland kommer bli ett härligt fotbollsminne för många och vi gör ett försök att summera mästerskapet som gått, ur ett FC Rosengård-perspektiv, med hjälp av ingen mindre än Erling Nilsson.

Tre nuvarande FC Rosengård-spelare fick chansen att representera sitt land i årets världsmästerskap (+ Sofie Bredgaard som tränade en vecka med det danska landslaget nere i Australien), men på listan över VM-spelare som någon gång under sin karriär tillhört vår förening hittar vi hela 21 (+1) namn.
___

Sverige: Caroline Seger, Olivia Schough, Zećira Mušović, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson, Hanna Bennison, Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd

Nigera: Halimatu Ayinde

Danmark: Sanne Troelsgaard, Katrine Veje, Sofie Svava, Frederikke Thøgersen, Simone Boye Sørensen, Nicoline Sørensen (+ Sofie Bredgaard som träningsspelare)

Brasilien: Marta Vieira da Silva

Holland: Lieke Martens

Schweiz: Ramona Bachmann

Nya Zeeland: Ali Riley

Australien: Teagan Micah, Charli Grant
___

Erling Nilsson – du har följt, värvat och varit med och skapat möjligheter för alla dessa världsspelare. Hur har det känts att se dem under sommarens mästerskap?
– Det är fantastiskt att så många VM-spelare har varit här i FC Rosengård. Det är så klart extra roligt att se Zećira Mušović, Amanda Ilestedt och Elin Rubensson som alla kom hit som tonåringar och nu blommat ut och blivit så tongivande spelare i landslaget. Även Hanna Bennison, som kom till oss när hon bara var elva år, är på god väg att bli en viktig spelare för Sverige. Det blir något speciellt med de man följt så länge sedan de var unga. Jag vet att det ligger mycket jobb och tålamod bakom deras framgång, det tar tid att nå den nivån.

– Caroline Seger och Olivia Schough har inte fått flest spelminuter i den svenska truppen men vi, och många med oss, vet hur viktiga de är för ett lag. Med sin rutin, ledarskap och förmåga att ena en grupp är sådana spelare nödvändiga för att nå hela vägen till en VM-medalj. Vi har sett hur hårt de jobbat under våren, med två helt olika resor, för att kunna spela detta mästerskap och det var härligt att se att de lyckades.

Efter en tung förlust mot Spanien i semifinalen reste sig Sverige och vann bronsmatchen mot värdnationen Australien. En fjärde bronsmedalj för Sverige i VM-sammanhang och medalj för fjärde mästerskapet i rad. Hur ser du på Sveriges framgångar?
– Sveriges framgångar beror mycket på att man har ett duktigt ledarteam med Peter Gerhardsson och Magnus Wikman i spetsen. De får spelarna med sig i allt de gör och har ett starkt kollektiv där spelarna verkar känna sig trygga. Sverige har kanske inte de starkaste spelarna på pappret, men med ett starkt kollektiv och stor taktisk skicklighet kommer de väldigt långt.

– Inför detta VM var jag osäker och försiktig i mina förväntningar, men Sverige visade verkligen upp bra spel och hade med lite tur kunnat ta sig hela vägen till final. Det är en enorm prestation att spela semifinal och bli trea. Att ett litet land som Sverige står sig så bra mot de stora nationerna är fantastiskt.

Nigeria var ju mycket nära att slå ut den slutliga silvermedaljören England i en match som gick hela vägen till straffläggning. Hur ser du på deras och Halimatu Ayindes mästerskap?
– Man vet ju sedan innan att Nigeria är starka och har individuellt skickliga spelare, men de har haft lite svårt att jobba kollektivt tidigare. Deras nye förbundskapten verkar dock ha lagt mycket fokus på just lagarbetet. Det såg man att de lyckades bättre med nu och kunde därför utmana de större nationerna. Att vår Ayinde hade en stor roll på mittfältet var också fint att se!

Är det några andra före detta FCR-spelare du vill sätta lite extra ljus på?
– Jag hade många diskussioner med Marta redan inför VM 2019 då hon sa att det skulle bli hennes sista, hon kände att hennes kropp inte skulle klara av att satsa i fyra år till. Jag sa alltid till henne att jobba hårt i gymmet så skulle hon kunna spela i många år till. Så det var fantastiskt att se henne lyckas med sin satsning och spela ett sjätte VM för Brasilien.

– Sedan är det är klart jag höll lite extra på Nya Zeeland när Ali Riley är en person som satt stor prägel på vår klubb. Tråkigt att de föll på egen prestation mot Filipinerna när de hade chansen för ett historiskt avancemang, men samtidigt så roligt att de kunde visa upp sig för sin hemmapublik och skapa ett stort fotbollsintresse i landet.

Spanien tog hem ett historiskt första VM-guld. Vad tyckte du om deras turnering?
– Det var underbart att se Spanien spela i finalen. Det är så man drömt om att damfotbollen ska utveckla sig och se ut. Aitana Bonmati och Olga Carmona är två spelare som verkligen satt stort avtryck på det här mästerskapet. Jag ser gärna fler spelare som dem i framtiden och hoppas många unga tjejer vill ta efter deras spelsätt.

Är det något som överraskat dig under sommarens VM?
– Jag tycker det är roligt med nykomlingar som Colombia, Panama med flera där många skickliga spelare som får chansen att visa upp sig på världsscenen. Det är glädjande att de gjorde bra ifrån sig och att det inte blev så många utklassande resultat i mästerskapet. Taktiskt sett har det hänt mycket i många länder runt om i världen, så det var en positiv överraskning. Att sedan Tyskland och USA åkte ur så tidigt var också något chockartat. Framför allt Tyskland, som redan genomgått en generationsväxling och lyckades bra i EM, hade jag högre förväntningar på.

Avslutningsvis så kan vi se att FIFA tagit stora steg i hur stora ekonomiska resurser som går till damernas VM. Ersättningarna till både förbund och spelare har vuxit betydligt sedan det senaste mästerskapet, hur ser du på det?
– Äntligen får spelarna ordentligt betalt för sin möda. Det har vi väntat på länge. För vissa mindre nationer kan de här pengarna betyda oerhört mycket, och för många enskilda spelare också. Jag tycker det är bra att varje spelare får en bra ersättning, även de som inte spelat mest i turneringen. Alla i en trupp bidrar ju på något sätt och förtjänar beröm och lön för sin insats. Se bara på Olivia Schough och Anna Sandberg i omklädningsrummet efter match – deras glädje och energi visar att det kräver mer än bara elva startspelare för att bli ett starkt lag som är med och slåss i världstoppen.

De senaste inläggen: